Augustifamiljen & Loney Dear - Jag väntar vid min mila

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida
Medan stjärnorna vandra' och nätterna går
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag har tänk mig en vandrande snöhöjd blomma
Och drömde om ett skälvande, gäckande skratt
Jag trodde jag såg den mest älskande komma
Genom skogen, över hedarna, en snötäckt dag

Glatt ville jag min drömda på händerna bära
Genom snåren dit bort där min koja står
Och höja ett jublande rop mot den kära:
"Välkommen, du som väntat i ensamma år"

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
Medan skogarna sjunga och skyarna gå
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå